Senaste utläsat boken är Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafon. Det är lite böckernas film noir över det hela. Jag vet egentligen inte riktigt vilken genre boken ska placeras i, Svenska dagbladet har skrivit deckare på baksidan, jag håller inte riktigt med. Det här är en berättelse som snårar sig igenom både politik, historia och kärlek. Deckare är, i mitt tycke, en alltför enkel epitet att ge denna bok.

Vi presenteras för 10 åriga Daniel i bokens början. Han och hans far är påväg till de bortglömda böckernas gravkammare och med en sådan inledning är man ju fast! Detta besök i gravkammaren beskrivs mycket högtidligt och man förstår att det är något utöver det vanliga. I denna hemliga kammare finner Daniel den bok som berättelsen kommer att handla om. Det är inte vilken bok som helst utan den väcker till liv en historia som många människor har del i och allt vävs samman i en snårig berättelse med Barcelona som bakgrund.

Det är en fantastisk miljö som beskrivs i boken och staden blir verklig när jag läser. Väldigt fina beskrivningar och tidsenliga inslag som hattmakeriet och antikvariatet, det ger ett romantiskt dis över texten och jag riktigt känner att jag flyttas tillbaka till 1945.
Daniels naiva, pojkaktiga och charmigt gammeldags förälskelse bidrar också till den genuint sköna känslan av dåtid.

Jag kan varmt rekommendera denna bok. Ska jag säga något negativt så anser jag att slutet inte höll samma höga klass som resten av boken. Författaren har gjort ett sådant bra jobb till 99% och byggt upp sin berättelse så kompakt och med så många inslag att när slutet presenterades kändes det lite snöpligt....Trots det: läs den! Jag bär med mig ett intryck av boken fortfarande och det är nästan två veckor sedan jag läste ut den.